apropå ålderskris
Det är ju förjädrigt det här med spänsten, va f-n ska man göra! Inte ens klänyporna hjälper längre, allt ramlar ner hur man än drar in/suger upp! Har slutat med att gå rakt fram numera utan glider sakta sidledes fram! Har starkt funderat på att sluta med såna dumheter och gå en kurs: Hjälp med att hantera sina åldersförändringar.
Som student i Lund drabbas jag ofta av det här framför spegeln på toa (försöker att undvika besöken): Va, hur gick det här till?
Vem kom på att det skulle finnas speglar där? Säkert en man! Helt övertygad om det, för kvinnor har väl aldrig haft behov av speglar ;)
Nä allvarligt talat så är det emellanåt konstigt, en konstig känsla! Man är ju precis lika löjlig inuti varför ser man inte likadan ut på utsidan då?
Nu undrar ni säkert, vad i hela fridens dagar pratar hon om och varför!? Ja, det kan man ju undra? Det undrar jag själv över ,men, man kan väl säga så här att diskussionen började på facebook med en av mina allra käraste vänner! Vi pratade i stort om hur kroppsorganen försämras förändras efter tidens tand! Snart är det bara att byta ut hela kittet! Kan inte läsa med glasögonen längre, what!?, utan kommer på mig att jag styr upp dem i pannan var jag nu sitter o läser (tåget osv)! Jag bara undrar, hur kul ser inte det ut! Går med eviga pannavtryck, det är inte så lätt att få dom att sitta fast där. Tips: rynka pannan fastän det kanske innebär att du ser bister ut men då är det ju ingen som vågar kommentera det heller!
Än så länge är det bara dom problemen, va vilka problem kanske ni tycker, men jag lovar det är otroligt yrsligt! På/av, På/av, På/av, Av/på, javisst till slut har man glömt om dom skall på eller av och skiter i det hela vilket resulterar att man inte ser nåt! - Åh, hej ledsen men jag såg inte dig i dimman! Känns som man evigt hamnat i ett ginsällskap el dyl! Låt det ske ett mirakel: Jag kan se igen!
Det har faktiskt hänt att jag trott att jag kan se igen: en söndag efter att vi varit på en mkt blöt fest vaknade jag upp och såg allt solklart. Först trodde jag att jag äntligen kommit till den punkten i mitt liv då allt är fulländat! At last! Men efter 2 koppar kaffe och en stund vid tidningen började jag ana ugglor i mossen! Tittade i linsdosan: inga linser där! Livsgåtan var löst, jag hade glömt att ta av mig linserna när jag kom hem! Det var väldigt bekvämt i sisådär 2-3 tim sen återgick allt till det vanliga igen;)
Men herregud, nu får jag sluta svamla på detta sätt! kanske är det en försenad 40-års kris, en för tidig 50-årskris eller så är det nåt annat! Jag är i alla fall medveten om det! Lovar!
puss o kram i ljumsken (svårt att hitta rätt;)
*ha, ha*
Vilket gott skratt jag fick mej!!!!
Jo visst får man leva med vissa "förändringar", men det tar ett tag innan man kommer överrens med dom. OCH då har det vips, kommit till några nya...
Tur att det är bättre med insidan :)
Kram!!
Gud va du är lik din mor på den bilden!!!!
Det är en komplimang (inte riktigt alla som tycker om den liknelsen), hon har alltid varit vacker.
Ibland önskar jag att jag var mer lik min... :S
Kram!!
Ja själv har jag problem att läsa utan glasögonen. Har svårt att komma ihåg att ta glasögonen med mig i väskan så där står jag i affären och försöker läsa innehållsförteckning odyl utan glasögon och då märker jag att armarna har fa* krymt, ja jag ser ju på långt håll :P Så det bli oftas äh då skiter jag i det här eller MAAAATS läs vad som stå här...
Så länge insidan är ung och glad så är varje rynka ett +, skrattrynkor visar att man har haft ett roligt liv även dom skrattgropar man får på låren, ju fler desto roligare.
Kram på dig.
