välkommen till netts bloggsida

vaknade redan vid 07.30, vår älskade koltrast satt och kvittrade i enen, där han har sin bostad, precis utanför sovrumsfönstret. Varje morgon när jag vaknar och drar ifrån gardinerna blir Koltrasten jätteglad och så gör han mig sällskap ut på toaletten, springer runder  (skånskt uttryck) på fönsterbläcket. I alla fall, för att återgå till Söndagsmorgonen, jag tog en sväng till Challes rum eftersom han hade hög feber igår kväll. Stackaren låg vaken och hade väldigt ont i hals, kropp och var fortfarande stekhet. Fixade lite dryck och medikament för att han skulle kunna sova en liten stund till. Från och med början av december och till februari har jag gått ifrån halsfluss till virus till influensa, resten av min familj har inte blivit sjuka förrän nu.. Att vara på jobbet har varit arbetsamt, när jag varit frisk har någon annan varit sjuk och alla har varit helt utsletna. Nu har jag äntligen börjat få tillbaka krafterna så nu är Viljan att vara frisk omättlig. Nu lever jag med förhoppningen och mantra såsom : jag är frisk som en nötkärna. Förhoppningsvis är Challe snart frisk igen, må ingen ge tappt.
Förra veckan var även den intensiv så när chefen bokat in oss på jubileumsfest hos våra kollegor i Kristianstad och funny föreläsning på Torsdagen så suckade vi bara..vi är så trötta....vi orkar inte...men..Bussen gick 17.00, på bussen hade vi lekar, vin och helt plötsligt var vi på G allihopa. Efter två timmars bussfärd med skratt, hyss, sång och vin var det ett glatt gäng som inträdde i festlokalen, vi var nog över hundra stycken sammanlagt som var där. Vi fick varmt välkomnande, god mat, cava/vin och en underbart rolig föreläsning av Kerstin Bäck. För er som undrar vem det är kan jag berätta att hon var hälsohemschef i filmen Hälsoresan (Lasse Åberg). Jag skrattade så mycket ibland att jag tappade andan, alla tjöt av skratt. Det är så underbart att få skratta sådär som man gjorde när man var liten/ung, herregud, va bra man mår sedan.  Att arbeta på Fredagen var lite tungt men vi fortsatte skratta över allt som blev sagt och gjort, Fredagskvällen avslutades med en skön och lugn familjekväll. 
Lördagen var vi bjudna till Petter och Caroline på middag. Kevin och deras två barn Anton och Emelie hade filmkvällsmys hemma hos oss och Challe låg nedbäddad i sin säng. Trots att han, Challe alltså, är så stor så började jag att säga till Dan att vi måste nog vara hemma, han är ju jättesjuk. Både Dan och Kevin började genast protestera och jag fick höra av min "lille" son att: herregud,mamma, jag är ju hemma, jag pysslar om honom. Va fint och underbart det är med stora barn. Det blev en underbart trevlig kväll med  god mat, vin och mycket prat, prat, prat å skratt, skratt, skratt. En sån där positiv orkaminnestanke som man kan ta till då och då vid tunga dagar.

The positiv thinker sees the invisible, feels the intangible, and achieves the impossible        Benjamin Franklin